Vi

Jag har funderat lite över fenomenet, camping sen jag såg ett reklam inslag om en ny serie om just camping som kommer gå på tv4 plus.
Är det inte konstigt att vi åker flera kilometer för att tränga ihop oss med massa främlingar, skita i utedass och betala för det?
Enligt mig kan vi väl lika gärna stanna hemma i våra trånga betongklumpar till lägenheter och vara med varann, skita på gemensamma toaletter och kleta in varann i solkräm.
Hur kommer det sig att just när vi drar fram våra fina dyra husvagnar så vill folk plötsligt vara med varann?

Det jag försöker säga är att i vårat samhälle är vi så jävla ensamma att vi behöver ursäkter som att campa,supa eller ja,supa för att vi ska våga vara med varann.
Vi behöver inga ursäkter för att prata med nån på bussen, nån som sitter ensam på ett fik eller på en bänk, men så fort man gör det tror den personen att man är ett totalt freak eller att man stöter på dem.
Varför gör vi oss så ensamma, för ja, det är vårt eget fel, när vi uppenbarligen vill vara med varann?
Sluta var så rädda för att ta kontakt och sprid lite kärlek!
Ps, jag lever inte som jag lär! haha