Vi

Vi bryr oss för mycket om oss själva, eller jag ska inte säga vi men jag tror verkligen inte att jag är ensam.
Det finns inte nog med perspektiv för att man ska inse att vissa eller de flesta saker inte ens är värda att ens tänka på, tex en fylla man är mindre stolt över, ett litet bråk eller om man gör som jag hittar på egna saker att gå och oroa mig för.
Det är som att om jag inte kan hitta nog med saker att gå och ha ångest över hittar jag på saker som inte har en så överdrivit fast förankring i min verklighet.
Jag har typ gått runt och nojjat mig över HIV i ett halvår nu, men jag menar seriöst, bara för att jag sett en dokumentär på om HIV betyder det inte att jag har det.
Vi oroar oss för mycket, speciellt över saker som vi inte ens har någon makt över, jag menar det är ingen idé att nojja över om det blir dåligt väder imorgon, det kommer vara dåligt väder om det är det och så är det bara.
Att du mår dåligt kommer inte att förändra något.
Det är dags att skaffa ett bredare perspektiv!
Media lyckas verkligen hålla oss i schack! Vi är alltid rädda, vi bara byter nojjor, så fort något bra händer nojjar vi oss  över att det kommer snart bli dåligt igen.
Vi mår inte bra av all rädsla, men vi gör det mot oss själva!
Peace!